Sučde
Jag tillbringade hela kvällen med att gå tillbaka i tiden här på bloggen. Läste om när Stellan levde och hur han blev sjukare och sjukare. Jag vill inte fylla bloggen med mer nu. Skulle kanske slutat när han dog,
men nu går Mitt nya liv vidare på länken till höger------->
www.nellymammansnyaliv.skyrock.com
Nellymamman
Description :
Det senaste året har mitt liv förändrats totalt.
Min man dog i cancer och jag har blivit änka endast 39år gammal.
Runt SIDAN 28 börjar jag skriva om CANCER. BESKEDET. KAMPEN.
SIDAN 10 är Stellan DÖD.....
Detta vill jag påminna er ALLA om, släpp alla förtret för en stund och ge en extra kram till din man, din fru, ditt barn, din syster, din bror, dina föräldrar eller din vän......tala om att ni tycker om dem, för imorgon kan det vara för sent.
Jag är Anna, Gift med Stellan och mamma till 4 barn: Emil 18, Isabella 16, Elias 14 och lilla sladdisen och solstrålen Nelly, 2 år
2006 fick Stellan hudcancer, Malignt melanom. Fick beskedet ungefär samtidigt som jag blev gravid och lilla Nelly kom till oss och lyste upp vår värld. Stellan mådde bra och vi trodde på chansen på de 70 % som läkarn givit honom att cancern skulle vara borta. Men i oktober 2008 upptäcktes en kronisk spridning i kroppen. Metastaser i hjärna, lungor, skelett, lever och hud. Ett jobbigt halvår väntade och den 4 maj-09 somnade han in ifrån oss efter en hopplös kamp mot cancern.
Att förlora sin livskamrat - mitt i livet. En mardröm. Man kan tänka tanken, men det är långt från tanke till verklighet
Mitt liv blev såklart totalt förändrat.
Men även om jag inte trodde det då, så gick livet vidare. Genom glädje och sorg. Med hjälp av barn och vänner har jag gått stark ur denna utmaning.
BEGRAVNINGEN I BILDER FINNS PÅ :
stellan1964-2009.skyrock.com
(Klicka uppe till höger så kommer ni dit direkt)
Insamlingen till Stellans stödfond (som nu går till hans barn) Har tacksamt mottagit:
33 180kr
Tack, tack!!!
Läs mer på: www.facebook.com
Sök: Stöd Stellan Petterson i hans kamp mot cancern
Varmt tack till alla som stödjer och hjälper, på alla olika sätt!!!
Det värmer.
FLER BILDER LÄGGER JAG UT PÅ :
http://dayviews.com/#!/nellymamman
Son profil
Nellymamman42 ans
Gråbo
Sučde
Gråbo
Sučde
"Skulle vilja klättra upp till månen nån gång - bara för att prata lite...."
Lånat från min sorgesyster Kockis blogg, Tankekastrullen, hennes man fick också flytta till himlen alldeles för tidigt.
14 oktober Stellans namnsdag.
Hade Du varit kvar hos oss i vår familj så skulle vi ha firat Dig lite idag. Säkert gått ut och ätit lunch, kanske fixat en tårta hemma. Nu finns Du inte här hos oss. Det är en otäck verklighet, att Du inte finns med mig i tillvaron längre. Det är svårt att vara ensam. Var precis uppe hos Dig, tände ljus och snyggade till vid graven. Vad vi saknar Dig, jag och barnen. Varför fick Du inte stanna kvar här hos oss? Orättvist. Det har snart gått ett halvår.
Idag har jag sökt ett jobb också. Anneli var här hemma och hjälpte mig på traven lite. Tack!
Lånat från min sorgesyster Kockis blogg, Tankekastrullen, hennes man fick också flytta till himlen alldeles för tidigt.
14 oktober Stellans namnsdag.
Hade Du varit kvar hos oss i vår familj så skulle vi ha firat Dig lite idag. Säkert gått ut och ätit lunch, kanske fixat en tårta hemma. Nu finns Du inte här hos oss. Det är en otäck verklighet, att Du inte finns med mig i tillvaron längre. Det är svårt att vara ensam. Var precis uppe hos Dig, tände ljus och snyggade till vid graven. Vad vi saknar Dig, jag och barnen. Varför fick Du inte stanna kvar här hos oss? Orättvist. Det har snart gått ett halvår.
Idag har jag sökt ett jobb också. Anneli var här hemma och hjälpte mig på traven lite. Tack!
En Mor med trötta ögon och en morgonpigg liten tjej
Att börja sin lördagsmorgon med barnprogrammens gälla röster var inte vad den här mamman ville...
En varm skön säng ropar tillbaka en stackars trött mamma
Men istället får hon en varm kram av lilla dottern och då gör sömnbrist plötsligt detsamma...
Så tillsammans delar de en god vällingflaska och en mysig stund
Regnet öser ner utanför fönstret
De har det skönt hud mot hud under täcken och fleecefiltar i soffan
De vet att snart kommer resten av den stora familjen opp...
Så de njuter av den stund de har bara de två
Och tänker man efter så är det nog inte så dumt att kliva upp tidigt ändå...
Att börja sin lördagsmorgon med barnprogrammens gälla röster var inte vad den här mamman ville...
En varm skön säng ropar tillbaka en stackars trött mamma
Men istället får hon en varm kram av lilla dottern och då gör sömnbrist plötsligt detsamma...
Så tillsammans delar de en god vällingflaska och en mysig stund
Regnet öser ner utanför fönstret
De har det skönt hud mot hud under täcken och fleecefiltar i soffan
De vet att snart kommer resten av den stora familjen opp...
Så de njuter av den stund de har bara de två
Och tänker man efter så är det nog inte så dumt att kliva upp tidigt ändå...
Sitter och tänker och filosoferar lite. Saknar Stellan så mycket och ofta kommer det över mig. Men när man tänker tillbaka är det både med stor smärta men också med tacksamhet. Det låter kanske väldigt konstigt att man kan känna tacksamhet när något så fruktansvärt har hänt. Först var det naturligtvis inte så det kändes.
De första tankarna var snarare, att nu är det slut. Livet är över för det här överlever jag aldrig. Kände mig alldeles död i själen. Men jag hade en önskan att hitta tillbaka till livet igen.
En önskan att älska det livet jag har och de som finns omkring mig. Att vakna varje dag och känna glädje och tacksamhet över det jag har, fast Stellan är död.
Jag känner mig oerhört förändrad och det är väl logiskt med tanke på en sån grym förändring som inträffat i mitt liv. Och det känns konstigt att något så tragiskt skall hända för att ”väcka” sådana känslor som jag har nu. Det känns faktiskt orättvist.
Något jag upplevt är lättnad över att slippa vara orolig över Stellan. och jag tror starkt på att han har det bra där han är nu.
Det går att må bra, känna glädje och tacksamhet samtidigt som hjärtat gråter. Jag blöder inte, jag känner inte så mycket. Allting bara är.
Jag har vandrat i skogen idag, varit på familjecentralen, träffat nya människor och skapat nya kontakter bland grannarna. Berättat för två personer idag om det som hänt. De blev berörda. En grät.
De första tankarna var snarare, att nu är det slut. Livet är över för det här överlever jag aldrig. Kände mig alldeles död i själen. Men jag hade en önskan att hitta tillbaka till livet igen.
En önskan att älska det livet jag har och de som finns omkring mig. Att vakna varje dag och känna glädje och tacksamhet över det jag har, fast Stellan är död.
Jag känner mig oerhört förändrad och det är väl logiskt med tanke på en sån grym förändring som inträffat i mitt liv. Och det känns konstigt att något så tragiskt skall hända för att ”väcka” sådana känslor som jag har nu. Det känns faktiskt orättvist.
Något jag upplevt är lättnad över att slippa vara orolig över Stellan. och jag tror starkt på att han har det bra där han är nu.
Det går att må bra, känna glädje och tacksamhet samtidigt som hjärtat gråter. Jag blöder inte, jag känner inte så mycket. Allting bara är.
Jag har vandrat i skogen idag, varit på familjecentralen, träffat nya människor och skapat nya kontakter bland grannarna. Berättat för två personer idag om det som hänt. De blev berörda. En grät.
Vaknar vid 5.30 och kan som vanligt inte somna om. Haft en lugn och skön måndagsskväll med fotboll, härlig seger för Blåvitt 2-1 i 92:a spelminuten. Härligt! Nelly hos Kicki. Skönt att kunna koppla av för hon kör minst sagt med sin mamma.För mig handlar livet just nu om mental förberedelse för kommande vecka. Nya jobbiga beslut om framtiden hänger över mig. Avstämmningsmöte med försäkringskassan på måndag. Brottas dagligen med ångest över detta. Min läkare stöttar mig och är på min sida iallafall.Ringde mig igår och vi ska ses och prata innan byråkraterna kommer. Imorgon ska jag prata ut hos psykologen också, skönt. Det kanske inte syns på mig men jag har verkligen svårt att klara av den här pressen som det är att leva som änka. Äter och sover inte som jag ska. Min hjärna går konstant på högvarv för att klara av alla känsloskiftnngar som kaotiskt kastas runt därinne. Sätter på mig en falsk mask varje dag. Under masken/inuti mig är det bara en enda röra....jag är trasig och dödstrött och konstant stressad. Får aldrig något andrum, kan aldrig "läka". Kan inte se en framtid där jag kommer fungera normalt.......
Svårt att få andra att förståhur detta känns .Går nog inte att föreställa sig hur det är att vara jag. Jag har bara en sån oro i mig hela tiden. Kan inte fokusera på framtiden. En dag i taget. Fast alltid med oro över hur man ska klara nästa dag. Ibland kommer lite energi över mig och livsglädje när man klarat av nåt. Men jag faller liksom tillbaka i den trötta misslyckade tillvaron igen.
De fyra barnens olika behov och problem avlöser varann. Det är alltid något att oroa sig för. Det är hur mycket som helst som är ogjort varje dag, som gör mig stressad, som maler och maler i mig. Jag klarar inte av allt själv, jag gör bara inte det!
Skjutsade Emil som skulle möta upp med laget kl 08.10 i Lerum. Ett lass smörgåsar och kanelbullar till Emil och ett till Nelly och mig. Det blev frukost tillsammans med änderna vid ån bredvid Nyebroparken.
Nellisen sover och ett stilla lugn har spridit sig i huset. Kvällen är den bästa tiden på dygnet - då fungerar jag som bäst och jag städ och grejer känns inte lika tungt som på dagen, lättare att få små saker gjorda, samt att det råder en skön stämning i huset då när lillan sover. Men när hon vaknar har man ändå saknat henne!
Skönt att varva ner nu med datorn på magen och mysa lite innan man slocknar.
Tankarna går till min äldste son som ligger och fryser i ett tält i Vättlefjäll. Hajk... med skolan den regnigaste dagen på länge. Otur! Igår sken ju solen. Fått en hel del sms bla ... "det här kan ha varit den tråkigaste dagen i mitt liv!" Hm.. han lär uppskatta sin säng och sitt hem igen. Alltid någonting positivt i det mesta. Synd bara han som inte gillar skog och camping. Kunde ju blivit helt annorlunda om vädret vart fint. Nu kommer han nog aldrig vilja tälta igen.
Skönt att varva ner nu med datorn på magen och mysa lite innan man slocknar.
Tankarna går till min äldste son som ligger och fryser i ett tält i Vättlefjäll. Hajk... med skolan den regnigaste dagen på länge. Otur! Igår sken ju solen. Fått en hel del sms bla ... "det här kan ha varit den tråkigaste dagen i mitt liv!" Hm.. han lär uppskatta sin säng och sitt hem igen. Alltid någonting positivt i det mesta. Synd bara han som inte gillar skog och camping. Kunde ju blivit helt annorlunda om vädret vart fint. Nu kommer han nog aldrig vilja tälta igen.
