Nellymamman
Description :
Det senaste året har mitt liv förändrats totalt.
Jag har blivit änka endast 39år gammal.
Detta vill jag påminna er ALLA om, släpp alla förtret för en stund och ge en extra kram till din man, din fru, ditt barn, din syster, din bror eller din vän......tala om att ni tycker om dem, för imorgon kan det vara för sent.
Jag är Anna, en trött men levnadsglad 4-barnsmamma. Gift sen 1990 med Stellan och vi levde lyckliga med våra 4 barn: Emil 18, Isabella 16, Elias 14 och lilla sladdisen och solstrålen Nelly, 2 år
2006 fick Stellan hudcancer, Malignt melanom. Fick beskedet ungefär samtidigt som jag blev gravid och lilla Nelly kom till oss och lyste upp vår värld. Stellan mådde bra och vi trodde på chansen på de 70 % som läkarn givit honom att cancern skulle vara borta. Men i oktober 2008 upptäcktes en kronisk spridning i kroppen. Metastaser i hjärna, lungor, skelett, lever och hud. Ett jobbigt halvår väntade och den 4 maj-09 somnade han in ifrån oss efter en hopplös kamp mot cancern.
Att förlora sin livskamrat - mitt i livet. En mardröm. Man kan tänka tanken, men det är långt från tanke till verklighet
Jag förlorade min, min tanke blev verklighet. Den största mardröm drabbade mig och slog mig hårt.
Mitt hjärta gick i tusen bitar och jag förlorade en stor del av mig själv. Jag lever fortfarande, jag andas varje dag, och jag försöker sakta och vingligt ta mig fram i detta nya liv. Ett liv som blev helt annorlunda. Ett liv med ett brustet hjärta och med en stor saknad.
Livet går vidare på ett konstigt sätt. .
Jag bloggar här om min sorg, min glädje, mina underbara barn, kärlek, tankar, om hur jag hanterar livets alla utmaningar. För livet går trots allt vidare.
Följ min resa genom livet…
Runt SIDAN 28 börjar jag skriva om cancer. Beskedet. Kampen.
SIDAN 10 är Stellan DÖD.....
SKRIV EN HÄLSNING UNDER KOMMENTARER
- behöver allt stöd jag kan få
BEGRAVNINGEN I BILDER FINNS PÅ :
stellan1964-2009.skyrock.com
(Klicka uppe till höger så kommer ni dit direkt)
Insamlingen till Stellans stödfond (som nu går till hans barn) Har tacksamt mottagit:
33 180kr
Tack, tack!!!
Kontonr till Stellans stödfond:
5001 3027220(SEB)
5001är clearingnummer.
Läs mer på: www.facebook.com
Sök: Stöd Stellan Petterson i hans kamp mot cancern
Varmt tack till alla som stödjer och hjälper, på alla olika sätt!!!
Det värmer.
FLER BILDER LÄGGER JAG UT PÅ :
bilddagboken.se
sök efter nellymamman
Son profil
nellymamman
39 ans
Gråbo
Sučde
Lämnar denna bloggen
Jag tillbringade hela kvällen med att gå tillbaka i tiden här på bloggen. Läste om när Stellan levde och hur han blev sjukare och sjukare. Jag vill inte fylla bloggen med mer nu. Skulle kanske slutat när han dog,
men nu går Mitt nya liv vidare på länken till höger------->
www.nellymammansnyaliv.skyrock.com
men nu går Mitt nya liv vidare på länken till höger------->
www.nellymammansnyaliv.skyrock.com
[ Ajouter un commentaire ]
[ 5 commentaires ]
# Posté le mardi 20 octobre 2009 04:21
Stellans namnsdag
"Skulle vilja klättra upp till månen nån gång - bara för att prata lite...."
Lånat från min sorgesyster Kockis blogg, Tankekastrullen, hennes man fick också flytta till himlen alldeles för tidigt.
14 oktober Stellans namnsdag.
Hade Du varit kvar hos oss i vår familj så skulle vi ha firat Dig lite idag. Säkert gått ut och ätit lunch, kanske fixat en tårta hemma. Nu finns Du inte här hos oss. Det är en otäck verklighet, att Du inte finns med mig i tillvaron längre. Det är svårt att vara ensam. Var precis uppe hos Dig, tände ljus och snyggade till vid graven. Vad vi saknar Dig, jag och barnen. Varför fick Du inte stanna kvar här hos oss? Orättvist. Det har snart gått ett halvår.
Idag har jag sökt ett jobb också. Anneli var här hemma och hjälpte mig på traven lite. Tack!
Lånat från min sorgesyster Kockis blogg, Tankekastrullen, hennes man fick också flytta till himlen alldeles för tidigt.
14 oktober Stellans namnsdag.
Hade Du varit kvar hos oss i vår familj så skulle vi ha firat Dig lite idag. Säkert gått ut och ätit lunch, kanske fixat en tårta hemma. Nu finns Du inte här hos oss. Det är en otäck verklighet, att Du inte finns med mig i tillvaron längre. Det är svårt att vara ensam. Var precis uppe hos Dig, tände ljus och snyggade till vid graven. Vad vi saknar Dig, jag och barnen. Varför fick Du inte stanna kvar här hos oss? Orättvist. Det har snart gått ett halvår.
Idag har jag sökt ett jobb också. Anneli var här hemma och hjälpte mig på traven lite. Tack!
[ Ajouter un commentaire ]
[ 2 commentaires ]
# Posté le mercredi 14 octobre 2009 11:27
Modifié le jeudi 15 octobre 2009 14:35
En hjälte?
Peter Jihde skrev i Barn & cancer #5 2008, en krönika som berör. Jag vill dela med mig av den till er, läs och tänk efter. Har han inte fullständigt rätt? Vad är väl en guldmedalj värd mot att få leva!?
Krönikör Peter Jihde
Vem är egentligen en hjälte?
I SPORTJOURNALISTIKENS VÄRLD använder vi ofta ordet hjälte. Ordet brukar förknippas med viljestyrka, mod och handlingskraft. Carolina Klüft besitter de egenskaperna. Peter Forsberg likaså. Och Zlatan inte minst. Tre svenska idrottsprofiler som är hela landets hjältar vid speciella tillfällen.
Men det finns stunder när jag ifrågasätter vårt omdöme. För vad har de att förlora? En guldmedalj. Ett sponsorkontrakt. En hockeymatch. Insatserna är alldeles för futtiga. När en idrottsman förlorat en match kan han, eller hon, sparka i en vägg, gråta en skvätt, ligga sömnlös en natt och sen går livet vidare.
För Evelina är det annorlunda. För henne handlar det om liv eller död.
Jag träffade henne förra sommaren på tåget mellan Alvesta och Stockholm. En brunhårig kalmartjej någonstans mellan elva och tretton som redan har gått ett antal tuffa matcher. Nu skulle hon upp till huvudstaden med sin mamma för att
återigen möta en av världens hårdaste motståndare. En motståndare som Evelina besegrat ett par gånger men som alltid verkar komma tillbaka. Som vägrar ge upp. Vi kan kalla honom ”c”.
Evelina känner sin antagonist väldigt väl vid det här laget. Deras första möte var redan i unga år och nu kan de varandras styrkor och svagheter. ”c” är otroligt uthållig, lömsk och kör med en hel del fula trick. Ena veckan dyker han upp i axeln och ett år senare så siktar han mot ett revben. Evelinas chans är att kämpa. Att vara positiv och att få stort stöd av sin familj. Då har hon en bra chans att vinna. Det har hon visat förut.
I förra veckan pratade jag med Evelinas mamma. Hon berättade att fighten pågår än. Att Evelina fått en del stryk men bitit tillbaka bra. Hon hoppades att det här skulle vara den sista matchen. Att Evelina skulle knocka ”c” och sen kunna lägga av som mästare. Få leva ett vanligt liv utan alla ”träningsläger” på olika sjukhus.
Jag har följt många stora mästerskap genom åren. Sörjt när svenska idrottsstjärnor missat medaljchanser i os eller vm trots åratal av slit. Och jublat när det gått vägen för att sedan stå och smågråta när jag hört ”Du gamla du fria”.
Men är det någon match jag önskar att en svensk ska vinna är det Evelinas match mot ”c”.
Hennes kamp pågår i det tysta. Utan sponsorpengar, fans och tv-kameror. Det är Evelinas egen match. Och den är den allra svåraste.
Evelina och alla andra barn som kämpar mot svåra sjukdomar är värda vår beundran varje dag, alla dagar. Det är de som är de riktiga hjältarna.
Heja Evelina – vi ses efter matchen.
Krönikör Peter Jihde
Vem är egentligen en hjälte?
I SPORTJOURNALISTIKENS VÄRLD använder vi ofta ordet hjälte. Ordet brukar förknippas med viljestyrka, mod och handlingskraft. Carolina Klüft besitter de egenskaperna. Peter Forsberg likaså. Och Zlatan inte minst. Tre svenska idrottsprofiler som är hela landets hjältar vid speciella tillfällen.
Men det finns stunder när jag ifrågasätter vårt omdöme. För vad har de att förlora? En guldmedalj. Ett sponsorkontrakt. En hockeymatch. Insatserna är alldeles för futtiga. När en idrottsman förlorat en match kan han, eller hon, sparka i en vägg, gråta en skvätt, ligga sömnlös en natt och sen går livet vidare.
För Evelina är det annorlunda. För henne handlar det om liv eller död.
Jag träffade henne förra sommaren på tåget mellan Alvesta och Stockholm. En brunhårig kalmartjej någonstans mellan elva och tretton som redan har gått ett antal tuffa matcher. Nu skulle hon upp till huvudstaden med sin mamma för att
återigen möta en av världens hårdaste motståndare. En motståndare som Evelina besegrat ett par gånger men som alltid verkar komma tillbaka. Som vägrar ge upp. Vi kan kalla honom ”c”.
Evelina känner sin antagonist väldigt väl vid det här laget. Deras första möte var redan i unga år och nu kan de varandras styrkor och svagheter. ”c” är otroligt uthållig, lömsk och kör med en hel del fula trick. Ena veckan dyker han upp i axeln och ett år senare så siktar han mot ett revben. Evelinas chans är att kämpa. Att vara positiv och att få stort stöd av sin familj. Då har hon en bra chans att vinna. Det har hon visat förut.
I förra veckan pratade jag med Evelinas mamma. Hon berättade att fighten pågår än. Att Evelina fått en del stryk men bitit tillbaka bra. Hon hoppades att det här skulle vara den sista matchen. Att Evelina skulle knocka ”c” och sen kunna lägga av som mästare. Få leva ett vanligt liv utan alla ”träningsläger” på olika sjukhus.
Jag har följt många stora mästerskap genom åren. Sörjt när svenska idrottsstjärnor missat medaljchanser i os eller vm trots åratal av slit. Och jublat när det gått vägen för att sedan stå och smågråta när jag hört ”Du gamla du fria”.
Men är det någon match jag önskar att en svensk ska vinna är det Evelinas match mot ”c”.
Hennes kamp pågår i det tysta. Utan sponsorpengar, fans och tv-kameror. Det är Evelinas egen match. Och den är den allra svåraste.
Evelina och alla andra barn som kämpar mot svåra sjukdomar är värda vår beundran varje dag, alla dagar. Det är de som är de riktiga hjältarna.
Heja Evelina – vi ses efter matchen.
[ Ajouter un commentaire ]
[ 2 commentaires ]
# Posté le mercredi 14 octobre 2009 12:00
Kvällstankar
Har precis varit ute och pratat med stjärnhimlen. Det haglade förut och nu var luften härlig ute. Smeker nu min torra hals med varmt pepparmintste med honung i.
En liten stund vid datorn innan det är dags att sova. Idag har jag och Nelly haft en bra dag tillsammans. Hon är så go nu, en liten tänkande individ. Små diskussioner har vi, man kan småprata om livet. Det kommer nya ord och uttryck hela tiden, vet inte vad hon får allt ifrån. Så skönt att vara med henne det hon ger mig varje dag hjälper mig framåt. Villkorslös kärlek oavsett hur arg jag blir eller hur trött jag är eller hur ledsen jag är.
Glädjen har hon och "buset i ögonen".
Känner mig lite piggare och lättare i sinnet för tillfället och jag bara tackar och tar emot och njuter av det för stunden för jag vet att en svacka aldrig är långt borta.
En liten stund vid datorn innan det är dags att sova. Idag har jag och Nelly haft en bra dag tillsammans. Hon är så go nu, en liten tänkande individ. Små diskussioner har vi, man kan småprata om livet. Det kommer nya ord och uttryck hela tiden, vet inte vad hon får allt ifrån. Så skönt att vara med henne det hon ger mig varje dag hjälper mig framåt. Villkorslös kärlek oavsett hur arg jag blir eller hur trött jag är eller hur ledsen jag är.
Glädjen har hon och "buset i ögonen".
Känner mig lite piggare och lättare i sinnet för tillfället och jag bara tackar och tar emot och njuter av det för stunden för jag vet att en svacka aldrig är långt borta.
[ Ajouter un commentaire ]
[ 2 commentaires ]
# Posté le jeudi 08 octobre 2009 16:34
Modifié le dimanche 18 octobre 2009 01:56
En mor och hennes dotter
En Mor med trötta ögon och en morgonpigg liten tjej
Att börja sin lördagsmorgon med barnprogrammens gälla röster var inte vad den här mamman ville...
En varm skön säng ropar tillbaka en stackars trött mamma
Men istället får hon en varm kram av lilla dottern och då gör sömnbrist plötsligt detsamma...
Så tillsammans delar de en god vällingflaska och en mysig stund
Regnet öser ner utanför fönstret
De har det skönt hud mot hud under täcken och fleecefiltar i soffan
De vet att snart kommer resten av den stora familjen opp...
Så de njuter av den stund de har bara de två
Och tänker man efter så är det nog inte så dumt att kliva upp tidigt ändå...
Att börja sin lördagsmorgon med barnprogrammens gälla röster var inte vad den här mamman ville...
En varm skön säng ropar tillbaka en stackars trött mamma
Men istället får hon en varm kram av lilla dottern och då gör sömnbrist plötsligt detsamma...
Så tillsammans delar de en god vällingflaska och en mysig stund
Regnet öser ner utanför fönstret
De har det skönt hud mot hud under täcken och fleecefiltar i soffan
De vet att snart kommer resten av den stora familjen opp...
Så de njuter av den stund de har bara de två
Och tänker man efter så är det nog inte så dumt att kliva upp tidigt ändå...
[ Ajouter un commentaire ]
[ 8 commentaires ]
# Posté le samedi 03 octobre 2009 07:44
Modifié le dimanche 18 octobre 2009 01:56
Nya beslut för framtiden
Vaknar vid 5.30 och kan som vanligt inte somna om. Haft en lugn och skön måndagsskväll med fotboll, härlig seger för Blåvitt 2-1 i 92:a spelminuten. Härligt! Nelly hos Kicki. Skönt att kunna koppla av för hon kör minst sagt med sin mamma. För mig handlar livet just nu om mental förberedelse för kommande vecka. Nya jobbiga beslut om framtiden hänger över mig. Avstämmningsmöte med försäkringskassan på måndag. Brottas dagligen med ångest över detta. Min läkare stöttar mig och är på min sida iallafall.Ringde mig igår och vi ska ses och prata innan byråkraterna kommer. Imorgon ska jag prata ut hos psykologen också, skönt. Det kanske inte syns på mig men jag har verkligen svårt att klara av den här pressen som det är att leva som änka. Äter och sover inte som jag ska. Min hjärna går konstant på högvarv för att klara av alla känsloskiftnngar som kaotiskt kastas runt därinne. Sätter på mig en falsk mask varje dag. Under masken/inuti mig är det bara en enda röra....jag är trasig och dödstrött och konstant stressad. Får aldrig något andrum, kan aldrig "läka". Kan inte se en framtid där jag kommer fungera normalt. Svårt att få andra att förstå.Går nog inte att föreställa sig hur det är att vara jag. Jag har bara en sån oro i mig hela tiden. Kan inte fokusera på framtiden. En dag i taget. Fast alltid med oro över hur man ska klara nästa dag. Ibland kommer lite energi över mig och livsglädje när man klarat av nåt. Men jag faller liksom tillbaka i den trötta misslyckade tillvaron igen. De fyra barnens olika behov och problem avlöser varann. Det är alltid något att oroa sig för. Det är hur mycket som helst som är ogjort varje dag, som gör mig stressad, som maler och maler i mig. Jag klarar inte av allt själv, jag gör bara inte det!
# Posté le mardi 06 octobre 2009 01:46
Modifié le mercredi 07 octobre 2009 00:50
Tacksamhet
Sitter och tänker och filosoferar lite. Saknar Stellan så mycket och ofta kommer det över mig. Men när man tänker tillbaka är det både med stor smärta men också med tacksamhet. Det låter kanske väldigt konstigt att man kan känna tacksamhet när något så fruktansvärt har hänt. Först var det naturligtvis inte så det kändes.
De första tankarna var snarare, att nu är det slut. Livet är över för det här överlever jag aldrig. Kände mig alldeles död i själen. Men jag hade en önskan att hitta tillbaka till livet igen.
En önskan att älska det livet jag har och de som finns omkring mig. Att vakna varje dag och känna glädje och tacksamhet över det jag har, fast Stellan är död.
Jag känner mig oerhört förändrad och det är väl logiskt med tanke på en sån grym förändring som inträffat i mitt liv. Och det känns konstigt att något så tragiskt skall hända för att ”väcka” sådana känslor som jag har nu. Det känns faktiskt orättvist.
Något jag upplevt är lättnad över att slippa vara orolig över Stellan. och jag tror starkt på att han har det bra där han är nu.
Det går att må bra, känna glädje och tacksamhet samtidigt som hjärtat gråter. Jag blöder inte, jag känner inte så mycket. Allting bara är.
Jag har vandrat i skogen idag, varit på familjecentralen, träffat nya människor och skapat nya kontakter bland grannarna. Berättat för två personer idag om det som hänt. De blev berörda. En grät.
De första tankarna var snarare, att nu är det slut. Livet är över för det här överlever jag aldrig. Kände mig alldeles död i själen. Men jag hade en önskan att hitta tillbaka till livet igen.
En önskan att älska det livet jag har och de som finns omkring mig. Att vakna varje dag och känna glädje och tacksamhet över det jag har, fast Stellan är död.
Jag känner mig oerhört förändrad och det är väl logiskt med tanke på en sån grym förändring som inträffat i mitt liv. Och det känns konstigt att något så tragiskt skall hända för att ”väcka” sådana känslor som jag har nu. Det känns faktiskt orättvist.
Något jag upplevt är lättnad över att slippa vara orolig över Stellan. och jag tror starkt på att han har det bra där han är nu.
Det går att må bra, känna glädje och tacksamhet samtidigt som hjärtat gråter. Jag blöder inte, jag känner inte så mycket. Allting bara är.
Jag har vandrat i skogen idag, varit på familjecentralen, träffat nya människor och skapat nya kontakter bland grannarna. Berättat för två personer idag om det som hänt. De blev berörda. En grät.
# Posté le mardi 29 septembre 2009 13:24
Modifié le lundi 09 novembre 2009 16:47
Söndagsmorgon - Tidig utflykt
Skjutsade Emil som skulle möta upp med laget kl 08.10 i Lerum. Ett lass smörgåsar och kanelbullar till Emil och ett till Nelly och mig. Det blev frukost tillsammans med änderna vid ån bredvid Nyebroparken.
[ Ajouter un commentaire ]
[ 1 commentaire ]
# Posté le dimanche 27 septembre 2009 14:10
Modifié le lundi 28 septembre 2009 01:24
Fin höstdag (fast bilden är från i Maj)
Tänkte att jag måste göra en snabb uppdatering ifall det nu skulle vara så att man skaffat sig ett gäng trogna läsare som väntar på bloggning. Trots att jag inte skrivit ett endaste inlägg sen tisdag har bloggen ett dagssnitt på över 600 besök. Igår hade bloggen 684 unika besökare - vad glad jag blir. Så många har hittat till min blogg och verkar följa den.
Givetvis undrar man vilka alla dessa är?
Känner mig också dålig som ibland har svårt att få ihop något vettigt att skriva.
Idag har jag kört 5 km rask promenad med barnvagn, blivit bjuden på middag, träffat kanin-bebisar. Det har varit en ganska fin höstdag. Nattade Nelly innan Idol och nu blir mitt fredagsmys att somna med en film på TVn. Johan Falk - ska jag se.
Givetvis undrar man vilka alla dessa är?
Känner mig också dålig som ibland har svårt att få ihop något vettigt att skriva.
Idag har jag kört 5 km rask promenad med barnvagn, blivit bjuden på middag, träffat kanin-bebisar. Det har varit en ganska fin höstdag. Nattade Nelly innan Idol och nu blir mitt fredagsmys att somna med en film på TVn. Johan Falk - ska jag se.
[ Ajouter un commentaire ]
[ 7 commentaires ]
# Posté le vendredi 25 septembre 2009 15:18
Modifié le vendredi 25 septembre 2009 17:00
- Annonceurs •
- Jobs •
- Contact •
- Aide •
- Sécurité •
- Conditions •
- Signaler un abus •
- Blog Skyrock